Så, nu står vi här på randen av 2008. Ytterligare ett år har passerat och många är vi som känner en ångestblandad förtjusning över att se ett nytt år dagas.
Vad har man då gjort det senaste året? För ett år sedan hade jag en förhoppning om att jag under 2008 skulle sätta så många planer i verket, få så många projekt gjorda och så många förändringar skulle göras. Nu ett år senare känns det lite som att jag befinner mig på samma plats som för ett år sedan.
Är detta så fel? Ibland känner jag mig otroligt besviken på mig själv för att jag inte är mer företagsam. Börjar studera igen, startar eget eller på något annat vis förverkligar mig själv. Ibland inbillar jag mig att alla har ögonen på mig, att alla förväntar sig att jag ”ska bli något”. Förmodligen är det bara jag som ställer dessa krav på mig själv.
I mina lite mer ödmjuka ögonblick kan jag känna en enorm glädje över allt jag har. Vem behöver mer? Jag har ett underbart liv med min Sambo, en helt fantastisk familj och ett varmt och skönt hus att komma hem till om kvällarna. Jag är självständig och har ett jobb som jag gillar och är duktig på.
2009 ska jag försöka åstadkomma lite förändringar i mitt liv, men förmodligen inte lika många eller omfattande som jag nu i skrivande stund sitter och hoppas på . Ett annat, kanske mitt största, nyårslöfte ska bli att jag ska vara lite snäll mot mig själv. Sänka kraven en liten gnutta och försöka njuta av min tillvaro istället för att ständigt tänka tanken ”detta borde jag gjort bättre”.
En rolig sak har jag dock gjort 2008, jag startade MakeMeUp och med tanke på hur kul jag haft med bloggen detta år, så kommer jag med all säkerhet fortsätta även 2009.
/Linn Ekholm
2 kommentarer:
Vår gamla hyresvärds kärring (nej, inte flickvän)... På något sätt föredrar jag din årskrönika älsklingen, haha =)
http://iq-fiskbulle.blogspot.com/2008/12/r-2008.html
Puss på dig sötast!
wow, lite korkad är hon ju, men det erkänner hon ju i och med sin url-adress. Humor! Nåja, en helt och hållet opartisk åsikt har nu tilldelats henne och den kanske kan få henne att se saken på ett annat sätt. Men man kanske inte ska hoppas på för mycket. Mirakel sker, men i vilken utsträckning sker de i kumla egentligen?
puss på dig gullefjun
Skicka en kommentar