Om att vara nykter.

Jag läste precis en artikel på Aftonbladet om att fler yngre håller sig nyktra nu förtiden än för några år sedan. Artikeln var väl kanske inte ett exempel på lysande journalistik, så förklaringen till varför det är så var inte helt tydlig.

Jag själv dricker väldigt sällan. Om jag gör det är det hemma i min eller en väns soffa och knappt aldrig annat än vin. Många tycker kanske att jag är "pretto" men orsakerna till mitt icke-drickande är väldigt enkla. Jag tycker verkligen inte om känslan av att vara berusad. Blir illamående så fort det börjar rusa i huvudet. De få gångerna jag blivit full de senaste åren har jag dessutom blivit så bakfull att det verkligen inte är värt besväret.

Hur påverkar då det mitt liv? Ja, mina allra närmsta vänner vet hur jag är och varför, men de som är mer utav ytliga bekanta som inte riktigt vet varför jag inte festar lika hårt som dem har nog svårare för mitt beteende. Jag antar att både jag och dem tycker det känns lite avigt, att man inte klickar riktigt i en festsituation. Jag blir outsidern som sneglas på som om jag vore konstig. Eftersom jag upplever det som så går jag väldigt sällan ut på krogen. Det blir ju bara stökigt och jobbigt. Folk som tappar omdömet i samma takt som de halsar öl och G&T.

Först på senare tid har jag börjat acceptera mig själv och mina beslut. Att jag inte gör det för att vara en "duktig flicka", utan för att jag vill och för att jag mår bra av det. Jag är dessutom vuxen nog att inse att man har minst lika roligt i någons soffa, sippra på ett glas vin och prata skit. Det är min arena. 

Så tummen upp till alla starka tonåringar som vågar ta ställning och gå mot strömmen, samt till alla vuxna och föräldrar som fixar att säga nej när deras barn vill att de köper ut. 

tjipp!

Linn Ekholm