Loved ones.

I just got these photos from my mothers 50th birthday. They've been hidden away on an external hard drive. Such a waste! She is my best friend (alongside with Emma that is). She's funny, witty and she always knows how to solve problems of all kind.

Have a lovely evening y'all!

Hobbies.

Some people like to collect stamps as a hobby. Some do sports. Some like to watch films and review them. I like second hand shopping. the only problem with that is that it's become very trendy. And if something becomes trendy you can sell it for higher prices.

I live in a town where the prices of second hand/ vintage shopping are just as high as in ordinary stores. Some say that it's good that the charity shops get more money for their goods, the money goes to a good cause. And thats true. However, the charity shops are there for two types of charity, aren't they?

the first reason is already stated, they want to raise money to give to a specific cause. The second reason is just as important as the first one in my opinion, namely to give less fortunate families an opportunity to buy clothes and things in a price level they can afford. I'm not saying I cant afford paying more, but I feel sorry for the people who up until now have relied on these shops. Where should they go now, when even the charity shops are too expensive?

One answer is the charity shops outside of the larger cities. I visited a local red cross shop when I was back home at my parents. It was so much fun! The house itself was a delight to visit, an old hotel. I wish more doors were unlocked, because I get so curious! They had so many lovely things there. Clothing rack after clothing rack. Most of it did'nt even look used! 

A new autumn coat, 25 sek (3,15 usd). A blouse 15 sek (1,88 usd). And so it went on and on and on. Heaven! This is what a charity shop should be like. Unfortunately I didn't find anything in my size this time, but hey, trust me, I'll be back!

What's your opinion in this matter? Or maybe you can tell me a bit about your hobby/ies?

Regards,

Linn Ekholm

Happy birthday!

Jag är en dag sen insåg jag idag. Oops! För igår fyllde nämligen bloggen ett år! Hurra hurra hurra hurra!!

Oops, I'm one day late. Cus' yesterday the blog turned one! Hooray hooray horray hooray!

the pics from here.

Jag ä bra på mycket...

...men inte på allt.

Något som jag inte gärna erkänner mig dålig på är att vara spontan.

Jag vill jättegärna vara spontan. Hela tiden.

Men det är jag inte.

Dagar som jag inte redan planerat in något på blir nästan alltid bortslösade på att göra. 

Ingenting.

När allt jag vill vara är just det. Spontan.

Jag lyckas knappt ens komma ur sängen innan lunch. 

Vilket i min värld är ungefär fem timmar för sent. Jag är en morgonmänniska.

Dagen blir helt knas om jag inte går upp i tid.

Humörsvängningar.

Noll aktivitet.

Jag blir en zombie helt enkelt.

Inte speciellt trevlig.

Jag trivs nog som allra bäst i en välplanerad och välorganiserad miljö och vardag.

Jag älskar system, register och listor.

Ordna saker i pärmar. 

Arkivera.

Göra ett schema. Och hålla det.

Var sak på sin plats. 

Utan undantag.

Men ändå.

Allt jag vill är att vara spontan.

Att vara lika rolig som alla glada människor på tv.

Som ringer en vän och gör något galet. Helt spontant.

Äta glass i en park mitt i natten.

Gunga på en gunga tidigt en morgon.

Bara för att något ringde och frågade.

För vad gör det egentligen om räkningen betalas en dag sent?

Jo, det gör att jag får ångest i magen. 

Nåja.

Alla är vi olika i guds gröna hage.

Kanske gräset inte är grönare på andra sidan.

Men ändå.... tänk om...

Om att vara nykter.

Jag läste precis en artikel på Aftonbladet om att fler yngre håller sig nyktra nu förtiden än för några år sedan. Artikeln var väl kanske inte ett exempel på lysande journalistik, så förklaringen till varför det är så var inte helt tydlig.

Jag själv dricker väldigt sällan. Om jag gör det är det hemma i min eller en väns soffa och knappt aldrig annat än vin. Många tycker kanske att jag är "pretto" men orsakerna till mitt icke-drickande är väldigt enkla. Jag tycker verkligen inte om känslan av att vara berusad. Blir illamående så fort det börjar rusa i huvudet. De få gångerna jag blivit full de senaste åren har jag dessutom blivit så bakfull att det verkligen inte är värt besväret.

Hur påverkar då det mitt liv? Ja, mina allra närmsta vänner vet hur jag är och varför, men de som är mer utav ytliga bekanta som inte riktigt vet varför jag inte festar lika hårt som dem har nog svårare för mitt beteende. Jag antar att både jag och dem tycker det känns lite avigt, att man inte klickar riktigt i en festsituation. Jag blir outsidern som sneglas på som om jag vore konstig. Eftersom jag upplever det som så går jag väldigt sällan ut på krogen. Det blir ju bara stökigt och jobbigt. Folk som tappar omdömet i samma takt som de halsar öl och G&T.

Först på senare tid har jag börjat acceptera mig själv och mina beslut. Att jag inte gör det för att vara en "duktig flicka", utan för att jag vill och för att jag mår bra av det. Jag är dessutom vuxen nog att inse att man har minst lika roligt i någons soffa, sippra på ett glas vin och prata skit. Det är min arena. 

Så tummen upp till alla starka tonåringar som vågar ta ställning och gå mot strömmen, samt till alla vuxna och föräldrar som fixar att säga nej när deras barn vill att de köper ut. 

tjipp!

Linn Ekholm

Breakfast Day Reflection

Jo, nu sitter vi här och myser båda två. Vi äter, dricker kaffe, äter lite till. Umgås. Fast på ett tyst sätt. Vi pratar knappt nåt alls. Vi sitter med varsin laptop och surfar. Det är då det slår mig.

Laptopen är den nya dagstidningen. Vi har ingen papperstidning. Kommer aldrig ha det. Men precis som mina föräldrar som sitter där på sina lediga dagar med långfrukost och dagstidning, sitter vi här nu. Nästa generation. Med långfrukost och laptop.

hej.

Linn Ekholm

Bloggsfären.

Har funderat på ett fenomen de senaste veckorna. Vad händer i bloggsfären? Det känns som om var och varannan bloggare försvinner eller tar paus. De flesta av dem skriver att anledningen är att de tappat inspirationen, att de känner sig trötta och att de är lite ledsna. Vad händer? Varför känner sig så många så här? Jag tycker det är ledsamt. Undrar om dessa bloggare försöker komma underfund med varför de känner på det viset.

Tokigt tycker jag om bloggar och bloggare har blivit en förbrukningsvara...

Livsmål, Blondinbella och Madonna.

Igår gästade Blondinbella Nyhetsmorgon i tv4. Där pratade de om hennes framgång, politik och om hur det är att vara Blondinbella aka Isabella Lövengrip. Hon pratade också om vikten att ha mål i livet. En vecka framåt, fem år framåt eller tills man är 65 och går i pension. Grubblade lite på detta, men inser nu att jag har ett mål. När jag är lika gammal som Madonna är nu ska jag ha hennes fysik. Då har jag ju 30 år på mig att planera och utföra träning samt dieter. 

Bilden är förövrigt från L. Vittons kampanj där hon nu är frontfigur. Inte alls avudsjuk på hennes utseende. Inte. Alls. 

hej.

Linn Ekholm

Inreda, utreda.

Nu ska jag utreda en inredningsfråga. Det är nämligen som så att när jag får vårkänslor vill jag alltid göra om hemma. Renovera. Ändra. Nu till det som ska utredas. Varför har jag vårkänslor nu, mitt i vintern? Jo, helt bortom all logik, känns det alltid som om året är äggformat. På hösten ska man släpa sig upp för sidan. Det är långt och strävsamt upp till toppen, alltså nyårsafton. Väl uppe så åker man dock kana ner för sidan. Swoosh så är vintern förbi och innan man vet ordet av det så är man en bit in på våren.

Och när man då får lite vårkänslor, som jag nu har helt irrationellt, så vill jag som sagt feja och städa. Göra om. Därför tänkte jag att jag nu ska samla alla inspirationsbilder i ett och samma inlägg, så ni slipper dras med likadana inlägg i flera veckor framöver. Så, här kommer dem. Alla utom, den med små människor på (som är en tapet), är klisterdekaler. Jag. Vill. Ha. Speciellt streckkoden och fingeravtrycket. Underbart. Alla bilder har jag lånat från inreda.

Hoppas ni gillar det.

hej.

Linn Ekholm

Årskrönika.

Så, nu står vi här på randen av 2008. Ytterligare ett år har passerat och många är vi som känner en ångestblandad förtjusning över att se ett nytt år dagas.

Vad har man då gjort det senaste året? För ett år sedan hade jag en förhoppning om att jag under 2008 skulle sätta så många planer i verket, få så många projekt gjorda och så många förändringar skulle göras. Nu ett år senare känns det lite som att jag befinner mig på samma plats som för ett år sedan.

Är detta så fel? Ibland känner jag mig otroligt besviken på mig själv för att jag inte är mer företagsam. Börjar studera igen, startar eget eller på något annat vis förverkligar mig själv. Ibland inbillar jag mig att alla har ögonen på mig,  att alla förväntar sig att jag ”ska bli något”. Förmodligen är det bara jag som ställer dessa krav på mig själv.

I mina lite mer ödmjuka ögonblick kan jag känna en enorm glädje över allt jag har. Vem behöver mer? Jag har ett underbart liv med min Sambo, en helt fantastisk familj och ett varmt och skönt hus att komma hem till om kvällarna. Jag är självständig och har ett jobb som jag gillar och är duktig på.

2009 ska jag försöka åstadkomma lite förändringar i mitt liv, men förmodligen inte lika många eller omfattande som jag nu i skrivande stund sitter och hoppas på . Ett annat, kanske mitt största, nyårslöfte ska bli att jag ska vara lite snäll mot mig själv. Sänka kraven en liten gnutta och försöka njuta av min tillvaro istället för att ständigt tänka tanken ”detta borde jag gjort bättre”.

En rolig sak har jag dock gjort 2008, jag startade MakeMeUp och med tanke på hur kul jag haft med bloggen detta år, så kommer jag med all säkerhet fortsätta även 2009.

Vi ses på andra sidan tolvslaget.

 

/Linn Ekholm

Julklappskrönika.

Jag har funderat lite kring klapparna vi ger varandra nu i juletid. Många äro de som tävlar i att köpa dyraste gåvan. Det är ett märkligt kommersiellt fenomen tycker jag. Årets julklapp enligt alla (överbetalda) analytiker är en upplevelse. Det är fint. Något man kan göra, uppleva och bära med sig i minnet och hjärtat en lång tid framöver. 

I vår familj bestämde vi oss för att skriva alla familjemedlemmars namn på varsin lapp, lapparna hamnade i en burk och sedan drog alla varsin lapp. Det namn man drog var den man skulle köpa present till. De som skulle köpa till mig och A hade konspirerat lite. Vi fick nämligen likadana klappar. Presentkort på en resebyrå. det var faktiskt precis vad vi önskade oss. En upplevelse.

Nu hör det ju till spelets regler att om det finns regler så ska de brytas. Det bröts således lite regler i klappköpandet. Några små filurer i familjen beslöt sig för att ge klappar till fler än vad som var bestämt. Dessa ska icke benämnas med namn, så vi kallar dem för mamma och mormor.

Mormors klapp fick mitt hjärta att slå ett extra slag. Det var en så omtänksam present, ödmjuk i sin enkelhet och fick mig att tänka på den verkliga meningen med julen. Hon hade till sina tre barnbarn, mig inräknad, slagit in ett paket till oss var. Paketen innehöll en hembakad brödlimpa, alla vet ju att mormors bröd alltid är populärast, och var och ens favoritpålägg. Min äldsta bror fick leverpastej, mellanbror fick salami och jag fick mormors hemgjorda mjukost som vi kallar för vitost.

På något vis letade denna present sig rakt in i mitt hjärta. Mormor har tagit sig tiden att baka bröd till oss. Hon har lagt på minne vilket pålägg vi allra helst vill ha på vår smörgås. Det är en så omtänksam och varm handling. Kanske är det så att vi idag har mycket pengar men lite tid. Att då få en gåva från någon där de lagt ner sin dyrbara tid känns riktigt speciellt. Den bästa gåvan att både få och ge bort är den som gör lite ont att ge bort. Som att ge en bit av sig själv.

Kanske borde man ta sig lite mer tid att fundera över varför man ger klappar till varandra vid jul och vilken klapp som skulle betyda mest för den som får den. Kanske är det så att pappa blir mer glad för en varm kram och en trisslott än ännu ett par nya kalsonger, ytterligare en axe-deo eller en slips med fult mönster som för att komplettera hans samling som redan innehåller x antal slipsar. (för att lösa x använd denna ekvation, ta tre gånger åldern på ditt äldsta syskon. Siffran tre beror på att varje år fyller han år, vi firar fars dag och julafton kommer. Åldern på äldsta syskon används för att det är när han blev pappa dessa presenter började rulla in.) 

Kanske är det kärlek, värme och närhet vi behöver mest, men har svårast för att ge bort. Är det då inte detta vi egentligen borde dela på julafton?

Hoppas ni haft en fin jul. Det hade jag, med hela familjen. Mer värme och jag skulle  smält bort.

hej.

Linn Ekholm

Aldrig förr har godis sett så gott ut.

Hittade bara detta klipp på engelska, men jag tycker att godis aldrig har sett så gott ut som när man tittade på Pippi i godisbutiken, när man var liten.

Lite bilder som också ser inbjudande ut:

Dessa två kommer från Amy Atlas.

Älskar polkagrisar. De är så fina! Nästa sommar ska jag och sambo åka till Gränna, det har han lovat mig. Då ska det köpas massor av polkagrisar vill jag lova!

Med Söta Hälsningar

Linn Ekholm

***********************************************************

Sweet things. Candy has never looked more delicious.

Tänker man skit, blir det skit.

Här om kvällen hade vi möte på jobbet. Min chef sa då till alla att tänker man skit, blir det skit. Det är så fantastiskt sant. Ju mer jag tänker på det desto mer utvecklas det.

Förr kunde jag under en dag tänka ungefär såhär "idag har det inte hänt något speciellt som gjord mig glad, då känns det falskt att försöka vara glad och bubblig. Jag vill inte vara falsk."

Nu för tiden tänker jag såhär "idag har inget hemskt hänt som gjort mig ledsen, så därför är jag riktigt glad. Jag känner mig sprudlande och bubblig. Idag blir en underbar dag."

För just så här är det.

Tänker man skit, blir det skit.

Med Bubbligt Ärliga Hälsningar

Linn Ekholm.

*****************************************************

A quote from my boss. If you fill your head with shit, shit is what you´ll get. Very true words.

Prickar och hemmaäpplen.

Idag blir det ingen bild, fick inte till det med kameran och fotograf-Sambo är inte hemma. 

Idag har jag hur som helst prickiga ben. Har hon röda hund? Nej. Har hon vattenkoppor? Icke, det avklarades när jag var en liten rumpnisse med blöja. Har hon ätit för mycket prickig korv? Inte, för det gillar jag inte. Polkagrisar då? Nej, inte det heller. Har hennes ben kanske blivit kameleonter och längtar efter den prickiga klänningen som Sambo beställde till henne idag? Fel, fel, fel. 

Svaret är att jag har epilerat benen. Aj! Lika ont varje gång, eftersom jag slarvar så och väntar för länge mellan omgångarna. Så nu är hela benen alldeles rödprickiga! Sen blir de varma. Däremot så har jag några bra epileringstips som jag tänkte dela med mig av.

Tips.

• Köp en bra epilator, lägg till pengar och få en som håller. De billigare gör mer ont att använda och luggar mer.
• Köp en epilator med sladd. Batteridrivna epilatorer har för litet batteri för att räcka till att epilera båda benen. De luggar när batteriet börjar bli slött.
• Skrubba eller använd peeling på området du ska epilera innan du börjar. Då får man bort döda hudceller och bakterier som annars kan krypa ner i hårsäcken när hårstråt är borta och orsaka infekterade hårsäckar. Inte skönt. Inte fint.
• Utsätt inte det epilerade området för solljus på några timmar efter du är klar. Man måste låta hårsäckarna dra ihop sig. När man precis epilerat är hårsäcken öppen som ett V. Om man då direkt solar kan man på grund av de öppna hårsäckarna få fula pigmentsfläckar.
• Det slutar inte göra ont, inte på mig i alla fall, men en liten tröst kan vara att det gör mindre ont efter de tre första gångerna.
• Nu är det bara att tuta och köra. Lycka till!

Hoppas jag inte har skrämt upp er med mina punkter, det låter ju, hrm, lite farligt när man läser det, men det är det inte. 

När jag var klar tyckte jag att jag förtjänade ett äpple, så jag sträckte mig ut från balkongen och tog sommarens första hemmaäpple från trädets gren som man precis når. Om man sträcker sig lite...

 Nu väntar jag på Sambo, sen ska vi äta varsin smörgås och kanske lite varm choklad... Natti natti.

Tillbaka till verkligheten

Idag var det verkligen tillbaka till verkligheten. Första dagen på jobbet efter fyra veckors semester. Jag har gottat mig i fyra veckor med att läsa underbara bloggar, startat min blogg, drömt och fantiserat om mode och smink. Men idag var det tillbaka. Jobbet. Första dagen är alltid lite tuff. Massa ångest. Tungt. Mörkt.

Men så kommer man hem. Äter massa goda kvällsmackor och varm choklad som tröstar båda hjärta och mage. Läsa alla favoritbloggarna. Surfa runt lite på internetbutiker. Nu känns det lite bättre. Och jag är ju faktiskt ledig i morgon redan. Och på torsdag. Fast då ska man måla hus. Älskade pappa kommer och kör skylift. Kanske ska jag måla lite i morgon också, men det har ju regnat idag. Så med lite tur är väggen inte torr nog i morgon. Då kan man med lite bättre samvete åka till närmsta second hand-butik. Och blogga lite.

Har satt som ett litet mål att inom kort inhandla och testa lite olika lösögonfransar. Kan bli spännande. Kanske så spännande att det hamnar här...

Nu ska jag lägga mig och kolla i H&M-katalogen som kom i lådan idag. Kanske finns något fint?

Hittade mig själv nyss...

Hittade mig själv nyss. Inte på ett djupt andligt sätt. I wish. Nej hittade mig på bloggtoppen.se. Plats 577.

Därför tänkte jag uppmuntra alla att precis som på bilden släppa allt och bara rusa hit! Visst är det en ganska rolig tanke, att alla släpper vad de har i händerna och rusar till datorerna och sitter som klistrade vid min blogg. Hade jag varit en häxa, liksom den vi hälsade på idag, då hade jag kunnat fixa det. Hon kunde nämligen trolla. Hon trollade så alven Alvar trodde han var en kalv. På riktigt. Fast det tror ju inte vuxna på. Men det är sant.

Tjipp å hej.

ps. stretcha ordentligt efter att ni rusat till datorerna. Träningsvärk är inte kul. Jag kommer nog bara ha träningsvärk i magen för nu är mina hallon slut. Det fanns många från början.

Edit: Lämna gärna en kommentar, jag är så nyfiken på vilka ni är! =)